FISKEVÅRD

Fiskevård omfattar samtliga åtgärder som syftar till att skydda, stärka och långsiktigt förbättra fiskbestånd samt deras livsmiljöer (biotoper) i syfte att möjliggöra ett hållbart fiske. Detta inkluderar bland annat biotoprestaurering, såsom skapande av lekbottnar och återställande av vattendrag, införande av fiskeregleringar såsom minimimått, maximimått och fredningstider, samt i vissa fall utsättning av fisk. Målsättningen är att skapa livskraftiga och självreproducerande fiskpopulationer genom att stärka fiskens naturliga förutsättningar. Fiskevårdsarbetet bedrivs ofta inom ramen för fiskevårdsområden och fiskeklubbar och finansieras i många fall genom intäkter från fiskekortsförsäljning.

Grusutläggning med Linbanemetoden

Fiskevård genomförs i regel för att restaurera vattendrag som har påverkats negativt av mänskliga ingrepp, såsom vattenkraftsutbyggnad, flottning och dikning. Åtgärderna kan exempelvis omfatta borttagande av vandringshinder, anläggning av faunapassager samt återställande av lek- och uppväxtområden. I mindre flottningsrensade vattendrag kan ofta relativt begränsade insatser ge betydande ekologiska förbättringar.

I flottledsrensade vattendrag har stora block avlägsnats och forsnackar sprängts för att möjliggöra timmertransport, vilket har resulterat i en förenklad och homogen bottenstruktur. Återförsel av sten och grus bidrar till att öka den tillgängliga ytan för bottenlevande organismer och till att skapa ökad strömturbulens. Detta motverkar sedimentation av fina partiklar som annars riskerar att kväva fiskrom i grusbottnar. Stenmaterialet bidrar dessutom till att stabilisera lekgrus och förhindra borttransport från lekområden. Restaureringsåtgärder bidrar till att vattendragets naturliga lopp och variation delvis återfås. Ytterligare åtgärder med positiv effekt på vattenbiotopen är att främja utvecklingen av kantvegetation i form av träd och buskar längs vattendraget. Vegetationen bidrar till skuggning av vattnet och därmed till lägre och mer stabila vattentemperaturer. Tillförsel av organiskt material, såsom löv och grenar, utgör dessutom en central del av näringsväven genom att fungera som födokälla för ett flertal organismer samt genom att näringsämnen frigörs i samband med nedbrytning.

Vid flytt av block och sten använder vi oftast  spett och Treklo (Hartijokkiverktyg) 

En skotare kan ta med sig block och samtidigt placera ut blocken enkelt med gripklot